Ha kul i lydnadsträningen!
Ha kul! Det var ett av de viktigaste budskapen när Maria Brandel höll en tvådagars kurs i tävlingslydnad. Och budskapet gäller såväl förare som hund. När hunden känner sig engagerad och tycker att övningarna är roliga och utmanande, ja – då blir resultatet också bra. Under de två dagarna fick vi många tips när det gällde både detaljer i moment och hur man jobbar sig fram till att klara ett helt lydnadsprogram.
Maria Brandel är en av Sveriges mest framgångsrika lydnadstränare, och under två dagar delade hon med sig av sina kunskaper och erfarenheter på en kurs arrangerad av Nordmalings brukshundklubb. Även om alla ekipage som deltog i kursen kommit en bit på väg i sina lydnadskarriärer så tror jag att vi alla kände oss sugna på att få börja om med en liten valp, för att få göra rätt redan från början. Att se filmer på små valpar som testar grunderna i lydnaden med stor entusiasm och glatt viftande svansar visade att allt går att förenkla och göra roligt. Det är nog betydligt enklare att göra rätt från början än att försöka rätta till saker i efterhand.
Noggrannhet verkar vara ett ledord för Maria, och en förutsättning för att man ska komma framåt när det gäller tävlingslydnad. Om övningen blir fel en gång gör ingenting, men upprepas felen måste vi som förare direkt ändra så att hunden får lyckas och få den eftertraktade belöningen. Och belöningen måste verkligen vara eftertraktad, och kan ges på en mängd olika sätt och på olika ställen för att inspirera hunden till att fortsätta jobba. Ofta belönar vi fel saker, vilket Maria gjorde oss uppmärksamma på.
Efter att ha provat sätt att träna på momenten i de nya lydnadsklasserna gick vi dag två över till att jobba med att länka ihop moment och träna tävlingsmässigt. Begrepp som vi alla hanterat och jobbat med, men där vi fick inspiration att lägga upp träningen på ett mer varierat och fantasifullt sätt. En detalj som många glömmer i dessa sammanhang är att även transporten mellan momenten i en tävling är ett slags moment, som behöver både tränas på separat och länkas ihop med de övriga momenten. Om inte föraren tappar fokus mellan momenten hjälper det hunden att förstå vad den ska göra och klara av att behålla engagemanget provet igenom.
Efter två intensiva dagar var hundarna trötta, och såväl hundförare som de som deltagit utan hund fulla med idéer, tankar och inspiration. Jag vill tack Jenny Lund, som tog initiativet till och ordnade med att bjuda in Maria Brandel till dessa dagar. Framförallt vill jag förstås, å klubbens vägnar, tacka Maria för att hon tog sig tid att besöka oss, mitt i en hektisk tid med egen träning och bokskrivande. Och tack till Linda Jonsson, som tog alla fina bilder.
/Nina Viklund
